Herregud

De senaste dagarna har passerat som i ett töcken. Det har hänt så mycket på två dagar, saker har fått väldigt oväntade vändningar, jag kallar det ödets ironi. Inte konstigt att jag just kom att tänka på att jag faktiskt fyllt år, det är nästan så det passerat mig obemärkt förbi. Det klart, mitt i allt surrealistiskt har jag faktiskt haft feber. Jag tror aldrig jag har pratat så mycket i telefon på 48 timmar som jag gjort de senaste två dygnen. Kompisar som ringer och kollar mig flera gånger om dagen. Jag kan inte beskriva hur lyckligt lottad jag känner mig som har så fina vänner. Nu måste jag börja se framåt, det känns som ett bra beslut. Imorgon vill jag varken vakna rödgråten eller febrig. Jag vill vakna normal.