Det är The Cure live performance på MTV just nu. Tittar väldigt sällan på MTV nuförtiden. Men nu var kanalen på när jag slog på TV:n för Erik hade kollat igår. Så jag lät den vara kvar, hade bara TV:n som bakgrundssällskap. De spelade ju i Sverige för ca 1.5 år sen. Men då kände jag mig inte så intresserad, musiken de gjort efter 1990 har inte riktigt varit i klass med deras tidigare alster. Men nu, nu när jag ser dem, så ångrar jag så mycket att jag inte gick och såg dem! & att jag aldrig sett dem! När jag var yngre var de min räddare i nöden, när man var tonåring och allt var så hemskt och deprimernade så förstod de mig. Det fanns tre band som var väldigt viktiga då, Depeche, Cure och Lustans. Ska jag försöka rangordna de tre så kan sägas att Depeche kommer alltid att vara bandet nr1. De har allt och jag har lyssnat på dem sedan jag var väldigt liten och jag var totalt förälskad i Martin när jag var i 15-års åldern. Men The Cure, där har det bara handlat om musiken och Roberts röst. Det känns nästan som de vinner på det. Bittersweetmemories.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar